baciare

okej. hej. caio. salve. kände att det där med att blogga kanske är kul, ska testa igen nu när jag kommit igång med mitt liv, igen.

Idag pratade vi om det undermedvetna på psykologin. Allt traumatiskt i ens liv hamnar i det undemedvetna, och det är det undermedveta som präglar ditt jag. Jag är facinerad över hur stor del det undermedvetna spelar roll, och hur påverkningsbar man är, utan något som helst vetande. Egentligen är det läskigt. Jag gillar psykologi, och Olav.

Idag satt vi på Bryggan, fick mig att må himla bra.

hej. jag är ganska tom egentligen. men frisk. och det är bra. för det hade inte varit kul att missa första skoldagen på onsdag. idag har jag ätit chips och funderat på imorgon. jag har betsämt mig för att vara jättesnäll mot alla nya ettor, sådetså.
jag har kommit på att jag har lyssnat på samma låt och har haft samma kläder på mig i en vecka. känner att hela jag är lite på tomgång just nu.
och förresten, jag kanske ska åka till stockholm till helgen, det har jag velat göra hela sommaren.

bacio

jag är sjuk. igen. fuckittt. Jag kan knappt andas, jag kan inte äta, sova, prata. Jag har verkligen underskattat halsfluss.

Jag har glömt av hur det känns att andas med näsan.

"Jag gillar vädret vi har här, sånt väder som man bara kan ligga under en filt med en tjej som man egentligen inte känner, men som ändå för en att sluta andas för en stund. Du vet sånt väder"

så därför ska jag köpa ett par svarta kängor som jag kan ha coola strumpor i till hösten..! jag kommer att vara så cool. men det är en hemlighet

idag vaknade jag upp och tittade mig i spegeln! det har inte hänt sen... dagen då jag skulle till arvika.. typ en vecka sen.. jag blev allvarligt skrämd av det jag såg, men tydligen inte tillräcklig skrämd eller frisk för att orka göra något åt det.
dagen har jag fördrivit med choklad. endast choklad.  håller på att återuppväcka mina finnar igen, dom kan ju alltid tacka mig senare. hm.. men chokladen tog tillslut slut och jag fastnade för sminkvideos på youtube.. otrooooooligt uttråkande men fick mig att damma av min eyeliner..  jag tog en bild på det. för jag märkte att senaste bilden jag la in var för en månad sen.

bara för att ni kanske ville veta eller så..

telefonen ringde, studsade upp av ren iver trots huvudvärk. "yeeeeees! nåågon vill prata med miiig!" svarade.
vill ni veta vem det var som ringde?
en FUCKING telefonförsäljare!
ibland känner man sig bra ensam

äggstock 1: nää, fan vad sommaren suger, vad hände med stress, tidiga morgonar och träning?

a: jag funderar på p-pillar, grymt att slippa mensen..

min bror har en vän som ser ut som edward cullen. han är snygg. idag ska jag se eclipse

Sitter i en segelbåt och hör havet skvalpa mot skrovet. Underbart..! Skönt att komma bort ett tag. Dethär var precis vad jag behövde. Mår så himla bra av att bara vara, segla iväg, låta naturen komma nära. Jag kommer tillbaka på fredag och hoppas då på att vara utvilad och lite mera.. hur ska jag säga, läkt kanske... Jaja, allt är egentligen bra och detta inlägget antar jag är till mina fina vänner hemma i kungsbacka.

Och förresten, jag blir en aning skrämd av hur en människa kan förändra en så radikalt.. men så är det

bacio

Idag är det söndag, men det är sommarlov så det borde inte finnas söndagar. Men det gör det, för jag ska jobba imorgon.
okej
bacio

Idag ska jag glömma för en kväll, jag har lovat mig själv... Jag är äntligen frisk och mina underbara vänner har fått mig att, jag vet inte, minnas och glädjas... TI AMO TI AMOO! okej, nu ska vi snart ta bussen, glömde min kamera så jag får sno bilder av någon vänlig själ senare.
BACIO

Sjukdomen som vägrar släppa ger mig skrämmande mycket tid. Egentligen för mycket tid för tankarna, men min vän menar att det är bra att vara ensam och tänka just nu. Jag saknar dom, inte tankarna alltså, utan mina vänner. Det är nu som man förstår hur fina dom är(konstigt, att man behöver må så här dåligt för att se vad man egentligen har)<---(lovar att bli bättre). Jag tror inte att jag låter dom veta det för ofta. Sommaren är så konstig. Vi har längtat hela året och nu när den är här känner jag mig... tom. Saknar tryggheten och det dagliga mötet av vännerna. Men jag antar att hela jag är fylld med saknad just nu., kan det vara så, att ingen annan känsla får plats?

Jag hörde en gång, en man som sa "det finns ingen olycklig kärlek, bara idioter som vägrar att älska en tillbaks"
Men nu är det inte så. Inte nån stans. Vad i helvette gör man då? (okej okej, jag vet vad jag ska göra, mina fina vänner har bankat in det i mitt huvud tusen gånger... men det är så det känns)

Nu slog en konstig känsla mig. Jag känner för att be om ursäkt.

Jag är så himla trött.
Jag kan inte göra någonting utan dig. fan

Vi lovade varandra att inte tänka på planet hem, well hun, that only made things worse.